blev faktiskt berörd av amandas blogginlägg, (http://amandats.blogg.se/2010/october/stracker-upp-mina-hander.html) och jag tänkte att hon inte skulle känna sig ensam. här har du en brud som fick anorexi och bulimi som 12 åring. Det där med att väga sig förstår jag. jag vet inte hur längesen det var jag gjorde det. det var ett tag sen. jag har dock aldrig varit den osäkra tjejen. jag har alltid hållt huvudet högt, och sett ner på alla andra. Vet ju förstås inte om jag kan kalla det att vara stark, för visst behöver man tagga ner lite ibland, och se upp till andra. det är nyttigt. och det är starkt att sänka huvudet några centimeter. Att bli sedd som bitchig, kaxig och tyken är också min vardag. Jag tror aldrig jag träffat någon som fått ett bra första intryck av mig. Jag vet inte om det är för att jag verkligen ÄR sån, eller om det beror på något annat. För jag är precis som dig, jag är snäll och trevlig mot dom som är värda det. Dom andra kan få se en helt annan sida. Men då är dom oftast värda den mindre goa sidan.
Jag har alltid haft en tendens till att dra fram en liten svartsjuk sida av mig själv.. men jag måste tillägga att jag verkligen verkligen verkligen hade anledning till det... Och även nu, när jag har världens finaste goaste sötaste snällaste omtänksammaste pojkvän, kan svartsjukan dyka upp. Jag brukar säga att mitt förflutna har satt djupa sår. Men man kan också tänka att det faktiskt är så att svartsjukan finns där, och det är oftast svårt att göra något åt det. Men svartsjuk är man för att man bryr sig och tycker om någon.
Amanda verkar vara en helgo tjej.
Så ställ dig nu framför spegeln,
stäck på dig, hold your head up high,
(och ta en alvedon för mensvärken)
PEACE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar