det är rätt skönt med såna här dagar. Då man kan sitta och försvinna in i sig själv ett tag, & då man kan låta tankarna göra sitt, bara låta dom finnas. Det är inte ofta jag låter mina tankar leva sitt eget liv, men idag har min hjärna varit igång hela dagen. Utan stopp.
Jag har hunnit tänka på vad jag haft, och vad jag har. En stor familj, där alla bryr sig om alla. Där "blod är tjockare än vatten" faktiskt har en mening. Jag har haft vänner som funnits där, som finns där nu, och vänner som funnits där, som inte finns här nu. Jag har haft pojkvänner som behandlat mig bra, jag har haft pojkvänner som behandlat mig som om jag inte var mer värd än en näsduk. Och nu? Nu har jag en pojkvän som finns där 24 timmar om dygnet, en pojkvän som uppskattar mig, en pojkvän som får mig att skratta, som om det vore min bästa vän som satt och skämtade med mig.
jag har fått träffa otroligt många olika människor. skulle väl säga att det började i Borås. Där hade jag en vän vid namn Josefine. Jag kommer inte ihåg henne. men jag vet att hon fanns i mitt liv. Jag flyttade därifrån. Jag flyttade till Göteborg. Där hade jag en vän vid namn Oskar. Oskar kommer jag ihåg. Han var hemma hos mig varje dag, vi lekte "pojkiga lekar". Men jag flyttade därifrån. Jag flyttade till Hönö. Där började det med Johanna. Johanna finns kvar i mitt liv nu, & det tackar jag Gudarna för. Sedan kom Malin. Malin finns kvar delvis. Sedan Gina, hon finns väl kvar, men jag ser henne aldrig. Sedan Sarah. Sarah finns kvar, men inte alls som förr. Jag flyttade ifrån dom. Jag flyttade till Götene. Där var alla mina vänner. Några bättre, några sämre. Jag bodde där från att jag var 11 tills att jag fyllde 13. Och jag kommer nog ihåg det mesta därifrån. Det är väl där jag känt mig som mest hemma. Där spelade det ingen roll om man hade en bästa vän som var av manligt kön, eller av kvinnligt. Jag kommer alltid att älska människorna som var & är mina vänner där borta. Dom har lämnat många avtryck på mig. Men ja, jag flyttade ifrån dom. Jag flyttade tillbaka till Göteborg. Jag började på en skola. Fick nya vänner. Bytte skola. Fick ännu mer nya vänner. & dom 2 åren kan ha varit dom bästa i mitt liv. När jag var 14 och 15. Tror att vännerna jag hade då har en stor betydan på vem jag är nu. Sedan började vi gymnasiet. Jag fick ännu mer nya vänner. Jag bytte vänskapskrets TOTALT. Förflyttade mig helt från Göteborg, och började om i Åsa/Kungsbacka. Där fick jag såååååååå många nya vänner, som har betytt och som fortfarande betyder så galet mycket. Men där har jag också de hemskaste minnena. Minnen som jag inte tänker dela med mig av här, som är för jobbiga för att prata om. Jag bytte gymnasieskola. Började i Kungsbacka istället. Fick ääääääääääännu mer nya vänner. Från alla håll och kanter. Jag och min pojkvän gjorde slut. Jag träffade en annan man. En Victor. Det är han som är bäst. Det är Victor. Jag är glad för att jag träffade honom. Och jag är glad för vart jag är idag. Jag är glad för allt som hänt, för annars hade jag antagligen inte suttit här idag.
Jag är glad för vem jag är, och för att jag fått träffa alla människor som gjort mig till den jag är.
allting har en mening.
Jag har hunnit tänka på vad jag haft, och vad jag har. En stor familj, där alla bryr sig om alla. Där "blod är tjockare än vatten" faktiskt har en mening. Jag har haft vänner som funnits där, som finns där nu, och vänner som funnits där, som inte finns här nu. Jag har haft pojkvänner som behandlat mig bra, jag har haft pojkvänner som behandlat mig som om jag inte var mer värd än en näsduk. Och nu? Nu har jag en pojkvän som finns där 24 timmar om dygnet, en pojkvän som uppskattar mig, en pojkvän som får mig att skratta, som om det vore min bästa vän som satt och skämtade med mig.
jag har fått träffa otroligt många olika människor. skulle väl säga att det började i Borås. Där hade jag en vän vid namn Josefine. Jag kommer inte ihåg henne. men jag vet att hon fanns i mitt liv. Jag flyttade därifrån. Jag flyttade till Göteborg. Där hade jag en vän vid namn Oskar. Oskar kommer jag ihåg. Han var hemma hos mig varje dag, vi lekte "pojkiga lekar". Men jag flyttade därifrån. Jag flyttade till Hönö. Där började det med Johanna. Johanna finns kvar i mitt liv nu, & det tackar jag Gudarna för. Sedan kom Malin. Malin finns kvar delvis. Sedan Gina, hon finns väl kvar, men jag ser henne aldrig. Sedan Sarah. Sarah finns kvar, men inte alls som förr. Jag flyttade ifrån dom. Jag flyttade till Götene. Där var alla mina vänner. Några bättre, några sämre. Jag bodde där från att jag var 11 tills att jag fyllde 13. Och jag kommer nog ihåg det mesta därifrån. Det är väl där jag känt mig som mest hemma. Där spelade det ingen roll om man hade en bästa vän som var av manligt kön, eller av kvinnligt. Jag kommer alltid att älska människorna som var & är mina vänner där borta. Dom har lämnat många avtryck på mig. Men ja, jag flyttade ifrån dom. Jag flyttade tillbaka till Göteborg. Jag började på en skola. Fick nya vänner. Bytte skola. Fick ännu mer nya vänner. & dom 2 åren kan ha varit dom bästa i mitt liv. När jag var 14 och 15. Tror att vännerna jag hade då har en stor betydan på vem jag är nu. Sedan började vi gymnasiet. Jag fick ännu mer nya vänner. Jag bytte vänskapskrets TOTALT. Förflyttade mig helt från Göteborg, och började om i Åsa/Kungsbacka. Där fick jag såååååååå många nya vänner, som har betytt och som fortfarande betyder så galet mycket. Men där har jag också de hemskaste minnena. Minnen som jag inte tänker dela med mig av här, som är för jobbiga för att prata om. Jag bytte gymnasieskola. Började i Kungsbacka istället. Fick ääääääääääännu mer nya vänner. Från alla håll och kanter. Jag och min pojkvän gjorde slut. Jag träffade en annan man. En Victor. Det är han som är bäst. Det är Victor. Jag är glad för att jag träffade honom. Och jag är glad för vart jag är idag. Jag är glad för allt som hänt, för annars hade jag antagligen inte suttit här idag.
Jag är glad för vem jag är, och för att jag fått träffa alla människor som gjort mig till den jag är.
allting har en mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar